Dubbla känslor i dagspolitiken

Känslorna är dubbla en dag som denna. Att Socialdemokraterna är på rätt väg bekräftas ännu en gång. Stefan Löfven har efter bara en månad som partiledare, på procenten när, lika stort förtroende som Mona Sahlin hade som bäst. Det blir lite  lättare att andas.

Samtidigt dalar Reinfeldt, även om han fortsatt leder ligan.

Att regeringenhar  hamnat under press klär inte statsministern. Han visar allt oftare upp ett surmulet anlete.

Men det är inte statsministerns surmulenhet som oroar mig. Det är hans politik, som vi fortsatt får leva med. Det känns långt till 2014 och hoppet om en förändring.

Regeringens politik slår så hårt mot enskilda människor att jag först blir rasande, sedan ledsen och till sist skäms gruvligt över hur vårt i grunden välbärgade samhälle behandlar sjuka människor. 

Samtidigt som vi ser allt fler exempel på hur snett systemet fungerar, förhalar regeringen riksdagens beslut om en förbättring. Under tiden hinner människor gå under. De som mest behöver samhällets stöd, får det inte.

I den andra änden av skalan ser det betydligt bättre ut. LO:s rapport ”Makteliten – kommer tillbaka” visar att maktelitens löner åter växer snabbare än industriarbetarnas.

En industriarbetare får jobba ett helt liv för att få ihop samma lön som en vd i den svenska ekonomiska makteliten tjänar ihop under ett år. De som tillhör denna elit tjänar varje år motsvarande 46 industriarbetarlöner.

Samtidigt visar ny forskning att rika fifflar, fuskar och ljuger mer än fattiga. Kloka Kjell Rautio skriver om detta i sin blogg på LO. I hans inlägg om den roffarkapitalism som tar sitt grepp över landet, går det att hitta länkar till flera forskningsprojekt.

Vi kan inte blunda för att klyftorna ökar i Sverige och att det inte heller sker av en slump. Det är en följd av mycket medveten politik.

När politiken utgår från att piskan är det bästa verktyget för att få de fattiga och förment lata att jobba, kommer man inte åt det man tidigare kallade för utanförskap och Bidragssverige. I stället får man ett reellt utanförskap och klyftor som riskerar att få hela samhällskontraktet att rasa samman.

Det krackelerar redan betänkligt. Det blir tydligt för allt fler.

Därför är det goda nyheter att förtroendet för Stefan Löfven, och därmed den socialdemokratiska politik han står för, nu är på stark uppgång.

Därför är det goda nyheter att allt fler samhällsdebattörer vänder blickarna mot Stefan Löfven och Socialdemokraterna. ”Väljarna vet att reformister arbetar långsamt men effektivt. Men det behövs en riktning”, skriver Henrik Berggren i DN i dag.

Stefan Löfven har börjat sätta ut riktpinnarna. Det inger hopp.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s